Arthur's Pass

Panoramabild över några av bergen i Arthur's Pass.

Resan genom Arthur’s Pass var helt fantastisk! Trots att det bara var ca 30 mil fram och tillbaka tog det hela dagen, dels eftersom vägen varken var rak eller platt och dels eftersom vi stannade på så många ställen på vägen.  Första delen av vägen gick längs med Taramakau River med bokskogstäkta berg på andra sidan floden. Efter cirka fyra mil, vid orten Jacksons och där första snötäkta berget syntes, började stigningen till Arthur’s Pass vars topp är på 924 meter över havet. Efter att ha njutit av både utsikt och vandring högst upp så åkte vi neråt till orten Arthur’s Pass där vi åt lunch. Sen fortsatte vi genom en skog som påminner väldigt mycket om regnskog ut på en slätt som var omgiven av kalkstensklippor och magnifika berg. Vi stannade vid Castle Hill, kalkstensformationer med historisk betydelse för maorierna, och vid en kalkstensgrotta där den utrustade kunde ta sig igenom.

På sydön finns det extremt många "one lane bridge" och här är en utav dessa där man dessutom delar bron med tåg.

Varför spänna fast hunden när man kan ha den på flaket där den kan springa runt helt fritt?

Magnifika berg.

Första "tunneln" är till för att skydda från fallande stenar från berget och den
andra mindre är för att leda om ett litet vattenfall över vägen.

Uppe på en lookout som även kallas "Death's corner". Vacker utsikt!

Vi vandrade på en av alla vandringsleder som finns längs med Arthur's pass och gick och kollade på ett vattenfall. Ganska tungt att gå uppför.

Det som inte syns här är att Viktor står vid en klippkant, som gick ca 30 meter ner, och fotar.

Stilig kille poserar framför bergen.

När man ser en sån här skylt då vet man att det kommer gå riktigt brant nedför.

En fikapause med så vacker utsikt sitter aldrig fel.

Olika formationer av kalkstenar (limestones) vid Castle Hill.

Väldigt coola stenar.

Efter det var det dags att åka upp för nästa pass, Porters Pass som är 945 meter över havet, snacka om lock för öronen. Slutligen kom vi ut på platt mark igen och väl framme i Springfield (endast ca 7 mil från Christchurch på östkusten) så vände vi kajutan och körde tillbaka samma väg. Lika spännande den här gången men tyvärr blev det dåligt väder efter halva vägen så vi såg inte lika mycket av alla fina berg.

Vädret börjar bli sämre på tillbakavägen...

...men Kristina är glad ändå!

Kiwi Rail är på väg genom Arthur's pass. Ska vara en av de finaste tågresorna i världen.

Regnet och dimman tilltar.

En bro som leder över Otira river till en av alla vandringsleder som finns.

Igår var vi uppe med tuppen och det var regnet också vilket tog sällskap med oss hela vägen från Greymouth längs västkusten ner till Haast. På vägen gjorde vi lunchstopp i Fox Glacier. Eftersom man inte kunde se någon glaciär tack vare det dåliga vädret så gick vi på en liten utställning om området och glaciärerna. Strax innan Haast gjorde vi ett stopp vid Chip Creek där vi blev bitna av sandflugor på stranden och där vi gick en bushwalk in i regnskogen. Jättehäftig skog som får en att tro att det ska stå en stor dinosaurie bakom varje träd och äta.

Vi hittade en varm källa på vägen som tråkigt nog inte alls var varm.

Riktigt mysig väg som gick upp till en utsiktplats över Fox Glacier
men tyvärr var vädret för dåligt för  att se något av glaciären.

När vi kom fram till kusten norr om Haast så var det strålande fint väder. Här är vi vid Knights Point.

Vi tog en promenad längs stranden i Chips Creek.

En död krabba.

Vi gick en promenad in i regnskogen, väldigt fint!

Mysiga vägar.

Vi avslutade vår långa resa ner längs kusten (över 40 mil) med att åka ut till Jackson Bay som är ett litet fiskeläger som länge användes för fiske av valar och sälar.

En fiskebåt vid stranden i Jackson Bay.

Ganska trötta men glada kom vi fram till Haast som är en liten håla utan någon mobiltäckning eller någonting att göra. Idag tog vi oss genom Haast Pass in i Southlands och till Wanaka, väldigt fin stad som ligger precis vid en sjö och såklart omgiven av berg.

Drunkna inte i snön där hemma och kör försiktigt!

Kramar Viktor och Kristina