Taranaki Falls och Quadsafari i bushen

Igår morse var det dåligt väder när vi vaknade så vi somnade om och tog första riktiga sovmorgonen på länge.. Jätteskönt! När vi lite senare var redo för vandringen var det fortfarande mulet men uppehåll så vi åkte in i nationalparken och till Whakapapa, en bilresa på ca 40 minuter. Turen vi skulle gå på går via ett vattenfall, Taranaki Falls, till två vulkansjöar och tar mellan fyra och fem timmar. Mellan vattenfallet och sjöarna är det ingen led utan bara trästolpar som utmärker närmaste vägen och för att få gå där måste det vara god sikt. Första delen av turen gick jättebra, det var mycket fint att se på vägen och vattenfallet var vackert! Efter en liten fikapaus gick vi upp och tittade mot den övre delen av turen men tyvärr var sikten för dålig så vi kunde inte gå till sjöarna. Synd men det fanns en annan väg tillbaka till Whakapapa som också var jättevacker och efter totalt ca 2,5 timmars vandring var vi nöjda ändå!

Vi insåg att jeans kanske inte var de bästa byxorna att ha på oss men det gick bra ändå.

Många mysiga och samtidigt kusliga stigar längs vägen.

Bäcken där Taranaki Falls rinner ner i.

Taranaki Falls!

Taranaki Falls igen.

För att få de bästa bilderna, som den ovan ;) gäller det att klättra över både stock och sten.

Vi ser ljuset efter mer än 100 trappsteg upp till en platå.

Äntligen uppe fick vi njuta av utsikten.

När vi kom tillbaka till Turangi åkte vi och handlade mat och åt sedan en sen lunch på vårt hostel. Eftermiddagen och kvällen spenderades "hemma" där vi bland annat lagade en supergod middag och utnyttjade ett näst intill gratis och snabbt Internet. Vi laddade också för dagens aktivitet vilket var Quadbiking!! Igen! Vi åkte till en bondgård någon mil norr om Taupo där Peter anordnade quad-turer på sin egengjorda körbana. Turen var väldigt annorlunda från den i Te Anau eftersom vi 80 % av tiden körde på en track inne i "the native bush" vilket var hur roligt som helst! Inte direkt för den som inte gillar utmaningar för det var riktigt svårt att köra när man var tvungen att titt som tätt ducka under grenar och nedfallna träd, manövrera fordonet upp och ner för branta backar och ner i djupa lerpölar. Det gick inte att köra fort men det var ändå riktigt utmanande och därför väldigt roligt och vi njöt av varje sekund. När vi inte körde i bushen körde vi genom ko- och fårhagar, upp på kullar med fantastisk utsikt och på gårdens många grusvägar (där man kunde gasa på lite).

Vi körde största delen av tiden i tät skog (det allra roligaste!).

Ute i en av kohagarna.

Utsikten var helt underbar med utsikt över gejsrar som pyser ut vattenånga i luften.

Efter tre timmars Quad-körande åkte vi in till Taupo och åt lunch och sedan började en till en början omöjlig jakt på en frisörsalong som hade tid att klippa oss båda. Nästan alla hade helt fullt enda fram till nyår men vi lyckades hitta en som hade tid för oss efter tips från stadens i-SITE. Nyfriserade och fina åkte vi sedan tillbaka till Turangi och vårt hostel.

Imorgon ska vi åka upp till Puhoi igen och hälsa på Matilda och familjen Dahl vilka vi sedan ska fira juldagen med. Julafton firas med Matilda och tomten var snäll nog att fixa fram tre biljetter till nya Hobbit-filmen så det + att gå ut och äta är vad vi ska göra på kvällen.

Kramar Viktor och Kristina

Tillbaka på nordön!

Panorama över Castle Point.

På kvällen i måndags kom regnet till Kaikoura (så vi hade tur med vädret på valsafarin tidigare) och när vi vaknade på tisdagen regnade det fortfarande. Regnet följde sedan med oss hela vägen norrut till Picton, hela vägen över sundet till nordön och sen ända till Masterton som ligger ca 2 timmar norr om Wellington på nordön. Som tur var det inget munsunregn så det gick bra att köra men det blev ju inte så mycket fotande den dagen..

Såhär såg det ut största delen av vägen från Wellington till Masterton.

Igår morse checkade vi ut från det mögliga boendet tidigt och åkte ut till kusten utanför Masterton. Jättefin väg ut och när vi kom fram till Castel Point, efter ca en timme, sprack himlen upp och det blev strålande sol. Perfekt! Castel Point består av en liten fiskarby och en fyr vid jättehäftiga klippor och en hög klippa (castel rock) och det var hur vackert som helst. Klipporna bestod av fossila rev som fanns på havsbotten för flera miljoner år sedan vilket man kunde se tydligt i och med alla snäckor. 

Man vet aldrig vad som väntar bakom nästa kurva, i detta fall får som vallas längs med vägen.

Framme i Castle Point och dess sanddyn.

Alltid kameran i högsta hugg!

Fyren vid Castle Point.

Fossila snäckor, dessa fanns det hur många som helst av som man såg tydligt.

Kristina spanar ut över havet.

Efter en kort promenad upp till fyren och tillbaka åkte vi tillbaka till Masteron och sedan norrut i 30 mil till den häftiga staden Napier som ligger i den södra delen av Hawks Bay på östkusten. Större delen av Napiers centrum är byggt i Art Deco-stil vilket ger uttryck i individuellt utsmyckade och dekorativa hus, väldigt fint! Vi kom fram ganska sent på eftermiddagen men hann med en kort sväng på stan innan vi gick till samma restaurang som Kristina och hennes familj har ätit på under tidigare besök - Emporium under Masonic Hotel där vi åt och drack gott. 

Typiskt hus i Art Deco-stil.

Hotellet Masonic med restaurang Emporium under.

I morse åkte vi till The National Aquarium om New Zealand, som ligger i Napier, och tittade på fiskar, sköldpaddor, pingviner, hajar och rockor. Efter det gick vi en till runda i den fina staden och köpte lite julklappar innan vi åkte in i landet mot Turangi som ligger söder om Lake Taupo. På vägen stannade vi till i Taupo, som ligger norr om sjön, och tog en fika i solen. 

Det var vi och alla barn som kollade på när fiskarna matades på akvariet i Napier.

Många fina fiskar.

En haj som vilar på botten.

Det fanns gott om Pirayor.

En ödla som spanar.

Självklart fanns även Nemo och alla hans vänner.

Pingvin!!

Njuter av en god "fika" i Taupo.

Efter att vi hade checkat in och ätit middag åkte vi till Tongariro National Park som ligger strax söder om Turangi (mycket jobbiga och liknande namn, vi vet!!) och upp till en skidort för att spana in en av platserna där scener från Mordor spelades in till Sagan Om Ringen-filmerna. Man kände kanske inte igen jättemycket men landskapet stämde och framför allt var det väldigt häftigt eftersom det var väldigt molnigt/dimmigt där uppe. Synd på utsikten men vissa perioder såg man en bit bort i alla fall :)

Ett jättestort hotell som låg i Whakapapa vid foten av Mount Ruapehu, en av vulkanerna i Tongariro National Park.

På väg upp till Mordor och som tur var vägen öppen.

Kristina spanar ut över en av inspelningsplatserna av Mordor i Sagan om Ringen.

Här under "berget" låg Frodo och Sam och sov när Gollum dök upp och försökte ta ringen.

Dimma och moln drog in över skidorten.

Dimman låg tät som man brukar säga.

När vi kom ner lite såg vi hur solen började sjunka sakta ner under molnen.

Väl nere fick vi se en jättefin solnedgång.

I morgon ska vi tillbaka till nationalparken och gå en vandringsleder mellan de två stora vulkanerna som nationalparken består av. Alla som har hört om vulkanutbrottet kan vara lugna - vi ska fortfarande gå långt bort från den och de har sängt av farliga passager! Vi hoppas vi hinner till två små vulkansjöar innan regnet kommer..

Ha det så bra därhemma, om tre veckor exakt lämnar vi NZ och början resan hemmåt! Ska bli superkul att komma hem tycker vi :-) 

Kramar Viktor och Kristina

Whale Watch i Kaikoura!!

Utsikten från en avvAkaroas pirer.

Igår morse vaknade vi till en alldeles klarblå himmel vilket passade jättebra eftersom vi skulle ut till Akaroa på halvön utanför Christchurch. Vi var inte de enda som tänkte den tanken så vi var långt ifrån ensamma vid den lilla hamnstaden men det var mysigt ändå och framför allt så himla fint med det turkosa havet. Efter en god lunch i Akaroa som denna gång bestod av thaimat så satte vi oss i bilen för att denna gång köra hela vägen upp till Kaikoura. På vägen gjorde vi ett snabbt stopp vid en vin- och ostfabrik strax utanför Akaroa där vi köpte en flaska vin och smakade på lite ostar.

Lunch i Akaroa: thaimat och Kristinas älskade thaisoppa.

Utsikten över Akaroa bay som mötte oss på vägen dit. Vackert!

Vi kom till Kaikoura sen eftermiddag och vädret var fortfarande på topp så vi solade lite utanför vår lilla stuga som vi bor i på Alpine Holiday Park och den Rehnska hopp-i-land-ölen intogs också. Efter att ha blivit lite stekta i solen intog vi köket och lagade en jättegod middag som vi åt i kvällssolen. 

Så här såg det ut när vi närmade oss Kaikoura. Bakom orten ligger Seaward Kaikoura Range med vackra snötäckta berg.

I morse åkte vi till Whale Watch Center där vi skulle checka in inför dagens utflykt som ni kanske har förstått var att åka ut och titta på valar. Ganska direkt utanför kusten vid Kaikoura är det ca 200 meter djupt men bara några sjömil längre ut går Kaikoura Canyon som är två kilometer djup. Två havsströmmar möts här och för med sig kallt näringsrikt vatten där många fiskar finner sin föda. Den rika förekomsten av fisk och det djupa vattnet gör att kaskelotten trivs utmärkt bra utanför Kaikoura och man kan se valarna här nästan varje dag!

Det blåste rätt bra långt ut på havet vilket gjorde att det var ganska stora vågor närmare Kaikoura så när vi kom var det fortfarande oklart om vi kunde åka ut på grund av säkerhetsskäl. Som tur var bedömde de att vi kunde åka ut men de rekommenderade sjösjukepiller för den känslige. Kristinas tidigare erfarenheter av sjösjukepiller och båtar är att hon blir jättetrött och nästan somnar stående så hon tog inte något piller (och inte Viktor heller eftersom han inte blir sjösjuk). Väl ute till havs gungade det rätt bra i båten så Kristina blev sjösjuk.

Innan vi åkte ut till där valarna brukar hålla till så åkte vi förbi en flock på ca 100 stycken delfiner (dusky dolphins, södra atlantvitsiding på svenska) som lekte. Äntligen fick vi se delfiner och det var helt fantastiskt! 

Inte så bra bild men hela vägen mellan delfinerna längst fram och längst bak i bild var det också delfiner. Supermånga!

En av delfinerna leker eller skrämmer ner fisk till hungriga kompisar längre ner i vattnet. 

Många av delfinerna simmade fram till vår båt och hälsade. 

Man blir så glad av att se delfiner hoppa :)

Efter att ha kollat och njutit av delfinerna så åkte vi ut till djupare vatten och började spana efter kaskelotter. Kaskelottvalar spenderar 80% av sitt liv nere på djupt vatten (de dyker ner till över 1000 meters djup för att jaga föda) men simmar upp till ytan för att hämta frisk luft, rensa lungorna och smälta maten. De befinner sig vid ytan mellan 5-10 minuter innan de dyker ner igen för att äta mat i 45-60 minuter. Det krävs lite tur (och skicklighet, se nedan) för att hitta valarna under den korta tiden de är uppe vid ytan men det tog inte lång tid innan vi fick se en skymt av en kaskelott som låg vid ytan ochsom precis dök ner när vi närmade oss. Magnifik syn!

Första valen vi såg. När den ligger vid ytan syns övre delen av huvudet och ryggen men när den dyker ner åker stjärtfenan upp över ytan.

Vi åkte snabbt vidare till en närliggande plats där en annan val hade legat vid ytan ca 40 minuter tidigare så vi började leta efter den med hjälp av en undervattensmikrofon (se bild nedan). Genom den kan man höra de knäpp-ljud som valarna ger ifrån sig för att kunna navigera och lokalisera mat långt ner på botten där det inte finns något ljus. Det tog inte lång tid  innan kaptenen hörde en val som var nere och åt i närheten så vi åkte dit. Efter ytterligare en stund hörde han de ljud som en kaskelott ger ifrån sig när den stiger upp till ytan och minuten senare dök det upp en stor kaskelott på ca 18 meter som låg och laddade inför nästa dyk precis vid vår båt. Vi hann fota och filma och framför allt njuta av detta fantastiska djur, verkligen en upplevelse! 

Kaptenen lyssnar efter valljud. Lite fusk kanske men väldigt annars är det väldigt svårt att hinna se valarna när de är uppe vid ytan.

Medan vi väntade på att valarna skulle dyka upp såg vi Albatrosser och fiskmåsar.

Så här ser det ut när en val är uppe vid ytan!

Kaskelotten och en annan Whale Watch-båt. Man förtår kanske hur stor valen är när man tänker att bara två tredjedelar av den syns här på bilden.

En kaskelott som dyker ner till 1000 meters djup för att äta hajar, fiskar och bläckfiskar.

Tillbaka vid vår stuga tog vi ett dopp i den varma bubbelpoolen som finns på området, mycket skönt! Nu närmast väntar middag med lamm och ugnsstekt potatis, smarrigt!

Imorgon väntar färjan över till nordön igen.

Kramar Viktor och Kristina