Bay of Plenty

Fina utsikten över Ohope beach.

I torsdags vaknade vi till spöregn så vi tog vårt pick och pack och åkte från Coromandel österut tillbaka till Bay of Plenty (där vi ju var över nyår) men den här gången till orten Tauranga. I Tauranga regnade det också så efter att ha gått runt lite och kollat på staden tog vi det lugnt på hotellrummet. Eftersom vi hade stannat uppe halva natten och bloggat i Thames kvällen innan tog vi en liten (ca tre timmar) eftermiddagslur innan det var dags för den av hotellpersonalen rekommenderade thairestaurangen. 

Dagen efter var solen tillbaka och vi åkte ut till Mount Manganui, en liten ort precis utanför Tauranga vid kusten. Orten är döpt efter berget som ligger vid den nordvästliga spetsen och i utloppet till Bay of Plenty. Upp för det berget tänkte vi att vi lätt skulle ta oss i ett nafs och upp kom vi men efter en och en halv timmes bergsklättring.  Av alla vägar som fanns kring berget tog vi den absolut brantaste och det var riktigt jobbigt ett tag men det var absolut värt det med en fantastisk utsikt över bukten som belöning!

Berget Mt Maunganui.

Viktor spanar ut över Tauranga och Mount Maunganui från berget.

Den fina utsikten från Mt Maunganui ner på Bay of Plenty.

Vilopaus på väg upp, blev en hel del sådana.

Svettiga och glada åkte vi sedan vidare österut längst med kusten i Bay of Plenty till Whakatane via kiwihuvudstaden Te Puke. Efter en god lunch i down town Whakatane (bestående av en liten gata) åkte vi till grannorten Ohope 4 km bort och kollade in den fina stranden som ligger där. Det var lite för blåsigt för att bada så vi roade oss med minigolf och glassätande istället. 

Kristina "puttar" på greenen.

Dagen därpå, i lördags, åkte vi tillbaka till Ohope och den här gången blev det beachhäng och bad i det fina vädret. Vi hann också med en promenad längst med stranden bort till udden som ligger mellan Whakatane och Ohope. Vi gick en gångväg upp till en utsiktsplats på udden där man kunde se hela vägen till East Cape vid Bay of Plenty’s slut i öst. 

Ohope beach.

I morse lämnade vi Bay of Plenty och åkte söderut in åt landet till Rotorua, Nya Zeelands geotermiska stad där det finns gott om heta källor, geisrar och kokande lerpölar. Jättehäftigt att se vulkanisk ativitet mitt inne i stan men till ett pris... I många av de heta källorna kommer det, förutom hett vatten, också upp massa svavel så det luktar avlopp i hela staden.  Som tur är vänjer man sig och det är helt klart värt det J Idag har vi hunnit med en långpromenad genom stadens ena park med heta källor, till en Maori-stadsdel och längs med sjöpromenaden. 

Dessa skylta satt uppe överallt i parken där vi var och kollade på heta källor m.m.

En så kallad "mud pool", kokande lera helt enkelt.

Kristina badar fötterna i en utav poolerna där man fick känna på vattnet. Det luktade inte gott!

En av de fina stora heta källorna där vattnet nästan kokade och ångan dansade på vattnet, vackert!

Ännu en mud pool.

Maori-stadsdelen med en jättefin kyrka.

I morgon ska det bli supervarmt så vi ska nog åka och bada på förmiddagen och sen åka till Whakarewarewa Forest, en stor skog med Redwood-träd där man kan vandra.

Ha det bra!

Kramar Viktor & Kristina

Jul och nyår NZ-style!

På grund av dåligt eller inget Internet blev det visst ett litet jul- och nyårsuppehåll från bloggen men här kommer en uppdatering om vad vi har haft för oss sen senast vi skrev.

Panoramabild över Gemstone Bay på Coromandel.

Dagen innan julafton avslutade vi vår första roadtrip och åkte upp från Taurangi tillbaka till Puhoi. Direkt när vi kom fram åkte vi till vänner till Matilda och familjen Dahl och åt middag i deras nybyggda hus, jättetrevligt! På julaftonsmorgon vaknade vi till julmusik och åt sedan julfrukost med svenska pepparkakor som Matilda hade fixat! Ungefär där slutade vi vara traditionella för sen på dagen åkte vi in till Orewa och åt sushi på stranden och på kvällen gick vi ut och käkade och gick på och såg Hobbit-filmen. Som sagt inte så juligt kanske men väldigt mysigt ändå! När vi kom hem från bion öppnade vi lite julklappar och stupade sen i säng. På juldagen vaknade vi ca 06.30 av de två exalterade barnen i familjen som hade börjat öppna julklappar och lite senare bytte vi också julklappar med familjen. Innan lunch åkte vi norrut till Mangawhai och åt jullunch med Bryce's och Jennifers föräldrar vilket var trevligt och gott! 

Faktiskt det enda som fastnade på bild på julafton..

Mätta som få påbörjades den andra roadtripen när vi och Matilda åkte vidare ännu längre norrut till ett regnigt Paihia där vi sedan bodde i tre nätter.

Första kvällen i regniga Paihia fick vi ost och vin på rummet.

Utsikt från Paihia över till Russel

Vi besökte såklart godisbutiken.

På annandagen åkte vi på en bilutflykt till Mangonui för att prova Nya Zeelands bästa Fish and Chips, helt okej tyckte vi men kanske lite väl uppsnackad restaurang.. Men Mangonui var fint och vi passade på att utforska mer av området kring Doubtless Bay genom att åka till en vingård och några fina stränder. När vi kom tillbaka till Paihia hade det slutat regna och vi fick en varsin drink innan maten i kvällssolen.

Världsberömda Fish and Chips, been there and done that! 

Flottigt värre men det är ju så gott.

Utsikt över en strand i Doubtless Bay.

Systrarna Rehn.

Matilda känner på vattnet vid Matauri Bay, inte så varmt alls.

Men fina träd fanns det i alla fall.

Båtar utanför Paihia i kvällssolen.

Till middag på annandagen blev det thaimat :)

På torsdagen åkte vi färjan ner från Paihia till Russell där vi vandrade upp till en utsiktsplats för att spana ut över vackra Bay of Islands. På eftermiddagen åkte vi en speedboat ut i sundet och tittade bland annat på en klippa med ett naturligt hål igenom. Låter kanske trist men det var superhäfigt och alla tre älskar ju att åka snabba båtar så vi var nöjda :)

Utsikt över Russels hamn

Uppe på utsiktsplatsen efter en ganska tuff promenad.

Viktor och Matilda på väg tillbaka till färjan.

Speedboaten "Mach Attac" som tog oss ut i sundet i en jäkla fart. 

"Hole in Rock" som vi åkte igenom med båten. 

Man blev ganska blöt men det var bara roligt.

Och det tyckte Matilda också.

I fredags lämnade vi Paihia och åkte norrut upp till Cape Reinga som ligger längst ut på nordligaste spetsen av nordön. Fantastiskt vackert, trots en miljon turister, och vi stod länge och njöt av utsikten och av att kunna se två hav mötas. På väg tillbaka från Cape Reinga stannade vi till och sandsurfade på en av de stora sanddynerna. Sandsurfing är när man åker ner för stora sanddyner liggandes på en liten surfingbräda, förmodligen galet men jättekul! Vi körde också ut till Ninety Mile Beach och tittade och trots att den inte är riktigt är 90 miles lång så var den i alla fall den längsta stranden vi någonsin sett. Efter en middag och en vacker solnedgång i Ahipara, som ligger längst söderut på Ninety Mile Beach, åkte vi till Kaitaia där vi sov natten till Lördag. 

Fyren vid Cape Reinga, längst norrut på nordön. Här möts Tasman Sea och Pacific Ocean vilket syns på bilden.

Kristina och Matilda och alla andra.

Efter Cape Reinga stannade vi och åt lunch och solade lite vid Tapotupotu Bay.

Viktor ska precis provsurfa ner för den mindre sandynen. 

För att komma upp till den största backe var man tvungen att gå upp.

Och det var väldigt brant.

Så brant att vi var tvungna att vila lite innan vi åkte ner.

Ninety mile beach är även en bilväg så det kryllar av bilar längs med stranden.

Solnedgång i Ahipara.

På lördagen åkte vi söderut, via en bilfärja över ett sund, till Waipoua Forest på västkusten där Nya Zealands största Kaoriträd finns. Inte så mycket höjd att skryta med men en stam som har en omkrets på nästan 15 meter så väldigt stort! Efter det åkte vi tvärs över nordön till Whangarei på östkusten där vi på kvällen åt middag i hamnen och gick och kollade på alla båtar. I söndags åkte vi från Whangarei söderut ner till Auckland och sen till Whangamata som ligger på Coromandels östra kust, en halvö öster om Auckland. Där hade familjen Dahl hyrt ett hus över nyår som vi så snällt fick bo i. Som ni kanske förstår så blev det en hel del bilåkande under den här roadtripen men det är så himla vackert att åka runt här så det gör inget och vi hade jättekul ihop alla tre!

Färjan vi åkte på väg till västkusten.

Sanddyner utanför Opononi på västkusten.

Det stora Kaoriträdet.

Hej hopp från Whangarei.

Hamnen i Whangarei.

När vi åkte från Whangarei så var vädret riktigt dåligt med begränsad sikt på vissa ställen.

Vi åkte genom Auckland på väg ner till Whangamata.

Tidigt i måndags morse, på nyårsafton, uppvaktades Viktor på sin födelsedag med sång och blåbärsmuffins. I present av Kristina och Matilda fick Viktor en havsfisketur som blev mycket uppskattad och som vi åkte i väg på direkt. Vi åkte till flera olika ställen och fiskade på ca 30 m och vi fick faktiskt en hel del fisk. Många var vi tvungna att slänga i igen för de var för små men sex stycken fick vi, en Snapper och fem Tarakihi, som vi dessutom fick filéade innan vi klev av båten. Eftermiddagen spenderades på stranden och på kvällen åt vi en god nyårsmiddag hemma i huset, bestående bland annat av färsk Tarakihi.

Glatt födelsedagsbarn på fisketur.

Storfiskarn Kristina hakar av en av sina fiskar.

Här filéas det fisk för fulla muggar.

Betet som vi använde var baby squid.

På nyårsdagen låg vi på stranden hela halva dagen och fick dessutom se Jake, den 10-åriga sonen i familjen, springa ett strandlopp och dessutom göra det riktigt bra! Till och med vi blev lite stolta när han slog typ 80 vuxna löpare. På kvällen åt vi en god middag ute på en av alla Whangamatas restauranger och i morse påbörjades den sista roadtripen här på Nya Zeeland.

Mycket folk på beachen i Whangamata,

Jake springer i mål.

Från Whangamatas åkte vi norrut på Cormandels östra kust till ett ställe som heter Hot Water Beach, det var jättevackert och vid lågvatten kan man, om man gräver lite i sanden, stoppa ner fötterna i en pool av varmt vatten. Tyvärr var det inte lågvatten när vi var där men det var som sagt vackert ändå. Strax norr om Hot Water Beach ligger en annan, ännu häftigare, strand som heter Cathedral Cove. Dit fick man först åka en liten buss från bilparkeringen och sen gå 45 minuter för att komma men det var det värt. Cathedral Cove består av ett hål rakt genom en klippa, därav grottliknande, med superfina stränder på båda sidorna! Efter att vi hade ätit lunch i lilla Whaitianga åkte vi över till Coromandels västra kust och ner till Thames via orten Coromandel. Vägarna på den här halvön är precis lika kurviga och branta som Kristina kommer ihåg från tidigare besök men om möjligt ännu vackrare. I Thames har vi för första gången haft bra Internet så det är vad vi har ägnat åt oss ikväll :)

Några grabbar som har grävt ner sig på Hot Water Beach.

Cathedral cove.

Stranden vid Cathedral cove påminner om thailändska stränder. 

Utsiktsbild över Coromandel.

Viktor tackar igen för alla grattishälsningar och vi båda ser fram emot att komma hem och kramas med alla snart! Men är inte riktigt färdiga här ännu och sista veckan ska vi spendera i Bay of Plenty, Rotorua och Auckland!

Hoppas alla haft en toppenbra jul och nyår för det har vi ;)

Många kramar från Viktor, Kristina och Matilda.